Ett fint tunt lager sand ligger som ett täcke över marmorgolvet på altanen.
Sahara sand,
ökensand.
Vi är på översta våningen i det högsta huset i Alexndria.
Långt därnere trängs bilar och människor,
lukten av mat och stekande värme når inte riktigt hit,
vi är som i en skyddande oas med himlen närmare än marken...
Ändå når ökensanden hit upp.
Overklig känsla.
Alexandria är en av världens första och största hamnstäder.
När vi i Sverige gick i vadmalskläder och levde ett ganska primitivt liv var kulturen långt framskriden här, man hade bibliotek och rinnande vatten.
Man undrar vad som hände med detta samhälle?
Hur kunde vi gå OM dem med sjumilasteg och mer därtill?
Är det religion och primitiv förmåga att lösa konflikter som ligger bakom?
Något att fundera på idag,
med campari-juice (ja vi smugglar med sprit till stranden) i handen på en vit sandstrand med turkosblått vatten.
Återkommer!
tisdag 30 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
sommar
Snart sitter vi på planet söderut...
Drink på päroncider och sprit i ena handen och den andra i ett krampaktigt tag om lyckohalsbandet...för annars så störtar vi ju.
Har packat resväskan full av långkjolar, långbyxor och långärmade tunikor.
Vi ska nämligen inte på charter till Kreta denna gång -
utan reguljär-resa till Egypten, för att hälsa på släkt som flyttat dit.
Att lämna finaste ärmlösa sommarkortisen hemma tar emot
men så är vi svenskar - tar seden dit vi kommer.
Kanske finns inte Internet där, vet ej ännu.
Så vi hörs om inte annat den 9/7
KRAM
tisdag 23 juni 2009
...det blir vassen i sommar...
Något onykter man till mig idag när jag står i kö på lokala pizzerian:
- ere schunde månan?
-ursäkta?
- aa eru gravid?
- ha HA HA (falskt frampressat garv) nej det är jag INTE
- åh urschäkta rå
- HA HA (ännu falskare låtsasklämmigt) ingen fara!
min tur
- en tonfisksallad och vatten tack.
barnen när maten kommer:
- mamma det var ju DU som var sugen på pizza?
- Jag ångrade mig, var tyst nu och ÄT.
- Varfördå?
- Därför.
- ere schunde månan?
-ursäkta?
- aa eru gravid?
- ha HA HA (falskt frampressat garv) nej det är jag INTE
- åh urschäkta rå
- HA HA (ännu falskare låtsasklämmigt) ingen fara!
min tur
- en tonfisksallad och vatten tack.
barnen när maten kommer:
- mamma det var ju DU som var sugen på pizza?
- Jag ångrade mig, var tyst nu och ÄT.
- Varfördå?
- Därför.
vardag
Nu är ordningen återställd och det vanliga kaoset har infunnit sig.
Oordning i hallen och köket
leksaker i vardagsrummet
högar av handdukar i badrum och tvätt till förbannelse.
Precis som det skall vara!
Lite tjafs och gnäll och smäll i dörr så har man glömt ensamhet och ekande tystnad.
g l ö m t h u r s k ö n t d e t f a k t i s k t v a r o c h å n g r a r a t t m a n i n t e u p p s k a t t a d e d e t m e r...
Men nu har jag infört en ny rutin.
Inte populär och inga hurra-rop men fungerar den så hurrar mamma i huset desto mer!
Jag har klistart upp post-it lappar på köksskåpet med uppgifter till stora döttrarna,
när man är klar så slänger man lappen
- och tar nästa.
När skåpet se´n är tomt på lappar så får man bada, sola och vara med kompisar!
...och huset/tomten är i någorlunda presentabelt skick.
Varför kom jag inte på det tidigare?
Nu ska jag koka en kopp thé och börja dagen med en timmes pluggande,
15 min paus i solen,
två timmars bokföring,
½ timmes paus i solen och ett dopp i poolen,
två timmars inredning,
och sedan ska lilltjejen hämtas på dagis...
då ska jag städa min garderob och packa inför semesterresa till Egypten på fredag morgon - LYX!
söndag 21 juni 2009
inlägg
Jag klarade av att fira midsommar utan mina barn
eller klarade av och klarade av...
överlevde gjorde jag...
Det är konstigt att när barnen är hemma och det är (alltför mycket) liv och rörelse
då vill man ha lugn och ro och frid
men så fort de försvinner så saknar man dem SÅ mycket.
nej, nu väntar jobb jobb och åter jobb...
eller klarade av och klarade av...
överlevde gjorde jag...
Det är konstigt att när barnen är hemma och det är (alltför mycket) liv och rörelse
då vill man ha lugn och ro och frid
men så fort de försvinner så saknar man dem SÅ mycket.
nej, nu väntar jobb jobb och åter jobb...
fredag 19 juni 2009
torsdag 18 juni 2009
en upptäckt
Jag är ensam
och har upptäckt en sak.
När klockan hunnit bli framåt 10:00
sedan 11:00
och 12:00
kanske tom 13:00
...så har jag inte sagt ett ljud.
Inte öppnat munnen överhuvudtaget.
Telefonen är tyst
alla förbereder midsommarfirandet känns det som.
Mina barn också, fast utan mig.
Då slår det mig.
Tänk alla dom som alltid är ensamma,
där dagarna går och det aldrig kommer hem någon att prata med...
Gamlingarna i byarna uppe i norr,
köksklockan som slår
evighetsslag
Hemsamariten är enda besöket och hon har bråttom iväg,
till nästa ensamma människa...
och har upptäckt en sak.
När klockan hunnit bli framåt 10:00
sedan 11:00
och 12:00
kanske tom 13:00
...så har jag inte sagt ett ljud.
Inte öppnat munnen överhuvudtaget.
Telefonen är tyst
alla förbereder midsommarfirandet känns det som.
Mina barn också, fast utan mig.
Då slår det mig.
Tänk alla dom som alltid är ensamma,
där dagarna går och det aldrig kommer hem någon att prata med...
Gamlingarna i byarna uppe i norr,
köksklockan som slår
evighetsslag
Hemsamariten är enda besöket och hon har bråttom iväg,
till nästa ensamma människa...
Jag är ensam just nu,men inte varje dag.
Så jag få försöka tänka positivt.
Jag vilar min röst idag.
Det kan behövas det också.
onsdag 17 juni 2009
trista val
Vad ska jag göra på midsommar?
- Jobba och låtsas som att det är en vanlig vardag
- Göra nåt galet och oväntat som att åka på en kryssning alldeles ensam
- Äta middag med mig själv och dansa solo runt stången
Det lutar åt att jobba...
tisdag 16 juni 2009
nördvarning
Dessa gubbar i äckligt tighta cykelbyxor och hjälm,
som cyklar i mitten av körbanan
gör mig galen.
Säkert har alla sandaler och tubsockor, går inåt med fötterna och ser cykeln som nån slags statussymbol.
Förstår inte att det ser töntigt ut,
och förstår inte heller att de ska flytta på sig
när JAG kommer fräsande
i min sjögräsgrönametallic volvokombi
med musik på högsta volym
och gasen i botten!
Fattar dom inte att jag fortfarande har vinterdäck?
och att det glider när man bromsar.
Puckon!
...det var inte mitt fel att han for i diket,
så har han mage att peka finger!
Idiot.
söndag 14 juni 2009
ensam är inte alltid stark
Jobbig dag.
Skulle behöva någon stabil själ att luta huvudet emot och fråga om råd...
Tonårstiden,
föräldrarskapets sista prövning.
Så krävande och känslosam att redan hälften är för mycket.
Var är boken om tonåringar jag köpte - och lusläste - men inte minns någonting av vad där stod?
Gränsen, var ska den dras?
vem ska jag fråga?
Vad ska tonåringen få göra?
När är det NOG, och hur säger man det utan att skrika?
Att doktorera i konfliktlösning - hjälper det?
Eller vetskapen om att nästan ALLA tonårsföräldrar har det såhär...suck.
Man vill så gärna ta det lilla stora barnet i famnen och förklara,
kramas
och stryka bort håret i pannan...
nypa näsan som förr - och få ögonglitter och fniss tillbaka!
Så enkelt allting var,
nu när man ser alternativet.
Det är jobbigt när den försvinner,
känslan av närhet
och den totalt självklara vetskapen av att alltid vara nummer ETT för sitt barn.
Numera är man (verbalt i alla fall) HATAD och till och med VÄRSTA mamman på hela jorden.
En fas i livet,
självklart.
Det går över men är inte mindre jobbig för det,
när man är mitt i kaoset.
När man är ensam är man också så sårbar trots att man måste vara stark som två.
I år har det blivit så att jag för första gången sedan jag blev mamma inte ska fira midsommar med mina barn.
Jag orkar egentligen inte ens tänka på det, ännu mindre skriva om det.
Min lilla minsting ska binda krans och dansa små grodorna utan att jag får se på och hålla hand när hon blir lite blyg...
Kommer stora flickorna ha det roligt? Roligare än MED mig? Egosorg det också.
Den här ofantliga kärleken man känner för sina barn,
den gör så ont ibland.
Skulle behöva någon stabil själ att luta huvudet emot och fråga om råd...
Tonårstiden,
föräldrarskapets sista prövning.
Så krävande och känslosam att redan hälften är för mycket.
Var är boken om tonåringar jag köpte - och lusläste - men inte minns någonting av vad där stod?
Gränsen, var ska den dras?
vem ska jag fråga?
Vad ska tonåringen få göra?
När är det NOG, och hur säger man det utan att skrika?
Att doktorera i konfliktlösning - hjälper det?
Eller vetskapen om att nästan ALLA tonårsföräldrar har det såhär...suck.
Man vill så gärna ta det lilla stora barnet i famnen och förklara,
kramas
och stryka bort håret i pannan...
nypa näsan som förr - och få ögonglitter och fniss tillbaka!
Så enkelt allting var,
nu när man ser alternativet.
Det är jobbigt när den försvinner,
känslan av närhet
och den totalt självklara vetskapen av att alltid vara nummer ETT för sitt barn.
Numera är man (verbalt i alla fall) HATAD och till och med VÄRSTA mamman på hela jorden.
En fas i livet,
självklart.
Det går över men är inte mindre jobbig för det,
när man är mitt i kaoset.
När man är ensam är man också så sårbar trots att man måste vara stark som två.
I år har det blivit så att jag för första gången sedan jag blev mamma inte ska fira midsommar med mina barn.
Jag orkar egentligen inte ens tänka på det, ännu mindre skriva om det.
Min lilla minsting ska binda krans och dansa små grodorna utan att jag får se på och hålla hand när hon blir lite blyg...
Kommer stora flickorna ha det roligt? Roligare än MED mig? Egosorg det också.
Den här ofantliga kärleken man känner för sina barn,
den gör så ont ibland.
fredag 12 juni 2009
Skolavslutning
Flickor och pojkar, tjejer och killar
om vartannat.
Besök en skolavslutning 1982, 1994 och 2009
vissa skillnader i mode kan man säkert se men det är SÅ mycker som går igen från år till år.
Som luttrad snart medelålders mamma ser man på detta med ett visst vemod
lite suckande igenkännande.
Vem har inte gjort en finurlig ny sång text till "34:an" ...denna skola har vart våran uti många herrans år ...
Vem har inte rimmat om lärarna, lyssnat till Stina som spelat piano eller Erik som spelat fiol ...
Barnen/ungdomarna har samma blick under lugg som förr,
rektorn håller SAMMA tal år efter år och hälften av eleverna mimar till Den blomstertid nu kommer - men ALLA sjunger för full hals i sista versen,
Det är aldrig så stor skillnad på barnen som i denna ålder, 13-14 år.
Vissa ser ut som små barn med glittrig spjuverblick och glugg mellan tänderna,
andra har tagit klivet över till tonåren och kutar lite med ryggen för att liksom försvinna bakom massan.
Alla har de livet framför sig
och jag tror i alla fall att det är förutbestämt vad som ska ske.
Men idag vet INGEN någonting om framtiden,
IDAG är det finskorna som skaver och nyinköppta klänningen som blir blöt av regn.
Det är första dagen på det HÄR sommarlovet.
...och hur många gånger, hur många år, en luttrad mamma än sjunger Den blomstertid så är det alltid lika vackert
och unikt.
om vartannat.
Besök en skolavslutning 1982, 1994 och 2009
vissa skillnader i mode kan man säkert se men det är SÅ mycker som går igen från år till år.
Som luttrad snart medelålders mamma ser man på detta med ett visst vemod
lite suckande igenkännande.
Vem har inte gjort en finurlig ny sång text till "34:an" ...denna skola har vart våran uti många herrans år ...
Vem har inte rimmat om lärarna, lyssnat till Stina som spelat piano eller Erik som spelat fiol ...
Barnen/ungdomarna har samma blick under lugg som förr,
rektorn håller SAMMA tal år efter år och hälften av eleverna mimar till Den blomstertid nu kommer - men ALLA sjunger för full hals i sista versen,
Det är aldrig så stor skillnad på barnen som i denna ålder, 13-14 år.
Vissa ser ut som små barn med glittrig spjuverblick och glugg mellan tänderna,
andra har tagit klivet över till tonåren och kutar lite med ryggen för att liksom försvinna bakom massan.
Alla har de livet framför sig
och jag tror i alla fall att det är förutbestämt vad som ska ske.
Men idag vet INGEN någonting om framtiden,
IDAG är det finskorna som skaver och nyinköppta klänningen som blir blöt av regn.
Det är första dagen på det HÄR sommarlovet.
...och hur många gånger, hur många år, en luttrad mamma än sjunger Den blomstertid så är det alltid lika vackert
och unikt.
torsdag 11 juni 2009
testing testing
... när det har gått ½ timme utan att jag fått e-post måste jag skicka ett test-mail till mig själv för att kontrollera att ingenting är fel.
Kan det kallas mailberoende?
onsdag 10 juni 2009
Mellanlandning på kontoret
Mellanlandning på kontoret ...
Snart ska vi till frissan.
Min blekta lilla 14-åriga blondinbella har bestämt sig för att bli brunhårig igen.
Modershjärtat ömmar för beslut som dessa.
Så länge mina älskade barns bekymmer handlar om att vara - eller icke vara - blond i sommar så är jag lugn.
Större problem vill vi inte ha.
Före:
Efter:
måndag 8 juni 2009
brun och fin (?)
Ser ni bilden här nere?
Det är jag och min syster och svåger.
Min syster och svåger och jag har ungefär samma hudfärg vanligtvis,
detta är alltså ett bevis på att jag inte överdriver.
Som sagt var det bröllop i helgen,
jag ville lyxa till mig lite extra så jag bokade tid hos en professionell sminkös.
Det var ganska, nej VÄLDIGT, skönt att sätta sig ner i sminkstolen på den professionella make-up butiken och låta sig förfinas...
Vilka förhoppningar jag hade.
Titta på fotot igen.
...och så hör ni den här professionella make-up artistens pipiga röst:
- hmm jag trodde du var brunare än du egentligen var.
- jaha? säger jag
- vad tycker du? piper hon
- ja, jo ... jag är BRUN
- jag sätter på lite puder så blir det säkert bra!
(och i samma andetag säger piplisan)
- det här är ett transparent puder som inte syns utan bara fixerar sminket.
- jaha?
-NU ser det JÄTTEFINT ut!
JÄTTEFINT?
När jag kommenterade att jag fortfarande såg lika brun ut så skyllde hon på spegeln.
Jag gick alltså på bröllopet och såg ut som en ... mulatt.
Första kommentaren jag fick på middagen var från damen framför mig:
- Do you speak Swedish?
Det är jag och min syster och svåger.
Min syster och svåger och jag har ungefär samma hudfärg vanligtvis,
detta är alltså ett bevis på att jag inte överdriver.
Som sagt var det bröllop i helgen,
jag ville lyxa till mig lite extra så jag bokade tid hos en professionell sminkös.
Det var ganska, nej VÄLDIGT, skönt att sätta sig ner i sminkstolen på den professionella make-up butiken och låta sig förfinas...
Vilka förhoppningar jag hade.
Titta på fotot igen.
...och så hör ni den här professionella make-up artistens pipiga röst:
- hmm jag trodde du var brunare än du egentligen var.
- jaha? säger jag
- vad tycker du? piper hon
- ja, jo ... jag är BRUN
- jag sätter på lite puder så blir det säkert bra!
(och i samma andetag säger piplisan)
- det här är ett transparent puder som inte syns utan bara fixerar sminket.
- jaha?
-NU ser det JÄTTEFINT ut!
JÄTTEFINT?
När jag kommenterade att jag fortfarande såg lika brun ut så skyllde hon på spegeln.
Jag gick alltså på bröllopet och såg ut som en ... mulatt.
Första kommentaren jag fick på middagen var från damen framför mig:
- Do you speak Swedish?
fredag 5 juni 2009
bröllopstankar
Mellanlandning med en kopp kaffe framför datorn.
Har varit inne i stan och hämtat upp brudklänningen som blivande bruden skall ha i morgon - underbart vacker!
Kommer ihåg mitt eget bröllop
i övermorgon är det 13 år sedan...
tiden har gått så fort
ett helt liv har passerat
en ERA i mitt liv är slut.
Jag var så ung och smal och ovetande
och väldigt väldigt lik en prinsessbakelse,
tyll och spets och fluff!
Jag försvann någonstans mitt i det vita!
... och vaknade upp framför spisen med en massa barn runt benen och med en man som alltid jobbade.
Var för något år sedan hos ett medium (ja, jag tror på sånt!) och hon sa att jag väldigt snabbt gick från att vara en partytjej till att bli familje-mamma.
Det stämmer,
och nu när jag är "stor" så inser jag att jag var alldeles för ung.
För ung för allt ansvar som följer med ett familjeliv,
all tid och allt engagemang.
All uppoffring och oro.
Jag ÄLSKAR mina barn och är så GLAD att jag har dem,
men mina döttrar ska inte skaffa barn tidigt.
Nej, de ska plugga och leva livet riktigt mycket först!
Just det som alla säger att det är meningen att jag ska göra nu,
nu när jag står på ruta ETT igen.
Där jag stod innan jag träffade min blivande man.
Det är bara barnen som är skillnaden (och några kilo och några rynkor och mycket erfarenhet) och de börjar bli stora nu.
Men jag vet inte,
vem vill ha MIG?
vem vill JAG ha?
Precis samma tanke jag hade då för länge sedan ...
vem vill JAG ha, och vem vill ha MIG?
...och så plötsligt stod han där - drömprinsen.
Det kanske lurar någon ny drömprins bakom nästa hörn,
vem vet?
Har varit inne i stan och hämtat upp brudklänningen som blivande bruden skall ha i morgon - underbart vacker!
Kommer ihåg mitt eget bröllop
i övermorgon är det 13 år sedan...
tiden har gått så fort
ett helt liv har passerat
en ERA i mitt liv är slut.
Jag var så ung och smal och ovetande
och väldigt väldigt lik en prinsessbakelse,
tyll och spets och fluff!
Jag försvann någonstans mitt i det vita!
... och vaknade upp framför spisen med en massa barn runt benen och med en man som alltid jobbade.
Var för något år sedan hos ett medium (ja, jag tror på sånt!) och hon sa att jag väldigt snabbt gick från att vara en partytjej till att bli familje-mamma.
Det stämmer,
och nu när jag är "stor" så inser jag att jag var alldeles för ung.
För ung för allt ansvar som följer med ett familjeliv,
all tid och allt engagemang.
All uppoffring och oro.
Jag ÄLSKAR mina barn och är så GLAD att jag har dem,
men mina döttrar ska inte skaffa barn tidigt.
Nej, de ska plugga och leva livet riktigt mycket först!
Just det som alla säger att det är meningen att jag ska göra nu,
nu när jag står på ruta ETT igen.
Där jag stod innan jag träffade min blivande man.
Det är bara barnen som är skillnaden (och några kilo och några rynkor och mycket erfarenhet) och de börjar bli stora nu.
Men jag vet inte,
vem vill ha MIG?
vem vill JAG ha?
Precis samma tanke jag hade då för länge sedan ...
vem vill JAG ha, och vem vill ha MIG?
...och så plötsligt stod han där - drömprinsen.
Det kanske lurar någon ny drömprins bakom nästa hörn,
vem vet?
torsdag 4 juni 2009
klädproblem!?
Phu!
Är alldeles svettig och helt slut!
gympat?
Nej, jag har provat klänningar till bröllopet på lördag.
och skor
och sjalar
och halsband som passar till...
Sprungit upp och ner i källaren och garaget och grävt i kartonger för att leta efter skor som jag VET att jag har men inte hittar någonstans.
Det är ju ingen som lånar skor av mig direkt
eftersom jag har störst fötter av alla mina väninnor (och deras män)
Men skor kan ju försvinna av sig själv,
bara promenera bort.
Eller hur?
Tre klänningar har jag köpt,
med intention att lämna tillbaka dom jag inte ska ha.
Men jag kan ju inte BESTÄMMA mig...
Två klänningar har jag lånat.
Så har jag kanske femton gamla i garderoben, vissa inte ens använda...
Förstå att det är svårt att välja!
Nu har jag i alla fall valt ut fyra favoriter,
en gammal
en ny
en lånad
och en blå.
Precis som det ska vara på bröllop!
Ska sitta och jobba en stund framför datorn så får jag se vilken jag saknar mest.
onsdag 3 juni 2009
Larviga Lotta
Lillflickan somnar varje kväll till en CD där Astrid Lindgren läser "Lotta på Bråkmakargatan".
invant och mysigt,
barn behöver ju rutiner och de kan ju höra samma saga om och om igen utan att tröttna
det vet man ju efter år av sagoläsning ...
Senaste tiden har hon blivit lite jobbigare att lägga,
strular och gnäller och hittar på orsaker att vara uppe...
Jag har funderat på om det är någon reaktion på skilsmässan, otrygghet?
Men igår råkade jag höra dottern mumla i snuttefilten...
- Jag HATAR Lotta, hon är så (jävja=dj***a) LARVIG. Kan inte ens CYKLA!
Så i morse frågade jag henne
-Ska vi åka till bibblan och låna en annan skiva som du kan lyssna på när du ska sova?
- Jaa (suckar hon) jag tror att Lotta är lite trött, hon måste nog få vila.
invant och mysigt,
barn behöver ju rutiner och de kan ju höra samma saga om och om igen utan att tröttna
det vet man ju efter år av sagoläsning ...
Senaste tiden har hon blivit lite jobbigare att lägga,
strular och gnäller och hittar på orsaker att vara uppe...
Jag har funderat på om det är någon reaktion på skilsmässan, otrygghet?
Men igår råkade jag höra dottern mumla i snuttefilten...
- Jag HATAR Lotta, hon är så (jävja=dj***a) LARVIG. Kan inte ens CYKLA!
Så i morse frågade jag henne
-Ska vi åka till bibblan och låna en annan skiva som du kan lyssna på när du ska sova?
- Jaa (suckar hon) jag tror att Lotta är lite trött, hon måste nog få vila.
måndag 1 juni 2009
pust
Idag har jag hunnit med mycket.
Arlanda på morgonen,
en tur till Kungsholmen,
en tur till Djursholm,
vidare hem
handlat,
en sväng till Mörby,
hem igen,
sedan åkte vi till mamma & pappa för min söta syster och jag skulle göra morsdagsmiddag till mamma.
Det blev langos till förrätt - lax i teriyakisås och pressad potatis till huvudrätt - kladdkaka m grädde och jordgubbar till efterrätt!
Mysigt och gott!
...sedan bar det av hem igen.
Trodde att jag skulle få sitta i solen en stund och njuta men lilltjejen var övertrött och somnade inte förrän 21:30 och då var det försent för jag var ett åskmoln och tyckte som vanligt så synd om mig själv som inte fått vila på morsdag och började städa och hänga tvätt istället.
Ja, och sedan gick proppen - som ett brev på posten.
Prick kl 23:00
då det är för sent att ringa efter någon klok man i bekanskapskretsen som förstår sig på saker som proppskåp och proppar och hur allt hänger ihop.
Jag klarade det (!) tillslut,
med ficklampa och uteslutningsmetoden och ett svagt minne av att en propp som gått är varm.
se där - ett framsteg till...
Morgondagens projekt är att få igång gräsklipparen.
Går gräsklippare på bensin?
Vanlig - som man köper i pumpen på macken?
Det får vi se i morron...
Arlanda på morgonen,
en tur till Kungsholmen,
en tur till Djursholm,
vidare hem
handlat,
en sväng till Mörby,
hem igen,
sedan åkte vi till mamma & pappa för min söta syster och jag skulle göra morsdagsmiddag till mamma.
Det blev langos till förrätt - lax i teriyakisås och pressad potatis till huvudrätt - kladdkaka m grädde och jordgubbar till efterrätt!
Mysigt och gott!
...sedan bar det av hem igen.
Trodde att jag skulle få sitta i solen en stund och njuta men lilltjejen var övertrött och somnade inte förrän 21:30 och då var det försent för jag var ett åskmoln och tyckte som vanligt så synd om mig själv som inte fått vila på morsdag och började städa och hänga tvätt istället.
Ja, och sedan gick proppen - som ett brev på posten.
Prick kl 23:00
då det är för sent att ringa efter någon klok man i bekanskapskretsen som förstår sig på saker som proppskåp och proppar och hur allt hänger ihop.
Jag klarade det (!) tillslut,
med ficklampa och uteslutningsmetoden och ett svagt minne av att en propp som gått är varm.
se där - ett framsteg till...
Morgondagens projekt är att få igång gräsklipparen.
Går gräsklippare på bensin?
Vanlig - som man köper i pumpen på macken?
Det får vi se i morron...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)