
Wikipedia firar 10 år och frågan om det traditionella uppslagsverket "gjort sitt", ställs.
Kanske det
Men jag minns pappas uppslagsverk
gula tjocka tegelstenar,
radhusets stolthet
på bästa platsen i bokhyllan
De luktade gammalt bibliotek
och den med XYZ var dammigast
Så fort man funderade över någonting stegade pappa stolt fram och letade upp svaret
hittade det och läste högt
Jag bläddrade ofta i de tunga böckerna,
tänkte ett tag lära mig allt
utantill
som ett mänskligt uppslagsverk
men jag tror jag tröttnade efter 80 sidor A
Bokhyllans andra stolthet var de samlade verken med Evert Taube
visor, dikter
Jag läste "Nocturne" och "Brevet från Lillan"
"När jag var en ung Caballero"
och funderade över vad som egentligen menades med Caballero
(det stod faktiskt inte i pappas uppslagsverk intill)
Skeppet vid "så länge skutan kan gå" såg så läskigt ut
men "Maj på malö" var vacker och jag målade hennes hår gult i smyg...
Den bok som satt mest spår i mig,
tror att det är därifrån spökrädslan kommer nämligen,
det är Edgar Allan Poes bok
Spökboken
Där kunde man läsa om spöken, gengångare och andra hemskheter
som mord och galningar
Nostradamus blev jag så intresserad av att jag många år senare gjorde ett specialarbete om honom
och faktiskt hade jag lite fjärilar i magen den dag han spått att världen skulle gå under...
Men, jorden snurrar fortfarande runt sin axel och böckerna står kvar på sin plats
och mitt svar på frågan är;
Wikipedia och e-böcker i all ära
men de kan aldrig ersätta känslan av att vända blad i en bok