Ett år till har gått,
2012 tog snabbtåg
kom och gick.
Ingenting stort har hänt
inga omvälvande skälvande händelser
i mitt liv
ett år inom parentes
som inte kommer att lämna så många avtryck i framtiden
för mig.
Jobb, matlagning, tvätt, disk, skjuts av barn, tjafs med tonåringar, tjat och gnat..
Som en tråkig svartvit gammal smalfilm
Kan tänkas att det behövdes ett sånt år
efter de turbulenta åren innan dess
Skräckfilmsåren som de kanske kan kallas.
Är trött och sliten, orkar inte ens skriva
eller tänka.
Kanske nästa år blir färgstarkare - just nu orkar jag inte bry mig. Skulle vilja fira in det nya året under en filt, med en kopp the, tända ljus
och en trisslott med högvinst.
Skickat från min iPhone
måndag 31 december 2012
måndag 24 december 2012
torsdag 6 december 2012
vintervärld
Efter tre dagars pendling till och från huvudstaden klev jag av tåget i går kväll
först och främst var jag tacksam att jag kom hem överhuvudtaget
...det hade ju snöat och då blir det trafikkaos här i Stockholm.
Tåget var ett av de få som gick och var fullproppat med svettiga förortsbor, trötta, hungriga.
När jag steg av på "min" perrong,
den rena vita underbara tysta
och när jag gick hemåt genom villgatorna med höga träd och ljuslyktor vid dörren,
tog jag ett djupt andetag och lovade mig själv att aldrig mer klaga på tillvaron.
Jag har det bra.
Kunde lika gärna bott i en annan förort
i en liten lägenhet
högst upp i ett grått hus med krånglig hiss.
Jag tömde min gröna lite sneda brevlåda och vägrade trotsigt öppna de fönsterkuvert som kommit.
Tacksamt började jag istället skotta den smala gången fram till mitt gula lilla hus,
tände ett ljus i lyktan på förstukvisten
och i fönstret
Såg någon vinka däruppe, kan ha varit Gud - eller någon annan...
först och främst var jag tacksam att jag kom hem överhuvudtaget
...det hade ju snöat och då blir det trafikkaos här i Stockholm.
Tåget var ett av de få som gick och var fullproppat med svettiga förortsbor, trötta, hungriga.
När jag steg av på "min" perrong,
den rena vita underbara tysta
och när jag gick hemåt genom villgatorna med höga träd och ljuslyktor vid dörren,
tog jag ett djupt andetag och lovade mig själv att aldrig mer klaga på tillvaron.
Jag har det bra.
Kunde lika gärna bott i en annan förort
i en liten lägenhet
högst upp i ett grått hus med krånglig hiss.
Jag tömde min gröna lite sneda brevlåda och vägrade trotsigt öppna de fönsterkuvert som kommit.
Tacksamt började jag istället skotta den smala gången fram till mitt gula lilla hus,
tände ett ljus i lyktan på förstukvisten
och i fönstret
Såg någon vinka däruppe, kan ha varit Gud - eller någon annan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
