Jag klarade av att fira midsommar utan mina barn
eller klarade av och klarade av...
överlevde gjorde jag...
Det är konstigt att när barnen är hemma och det är (alltför mycket) liv och rörelse
då vill man ha lugn och ro och frid
men så fort de försvinner så saknar man dem SÅ mycket.
nej, nu väntar jobb jobb och åter jobb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar