kommentarer framför spegeln...

Vad barn kan ta ner en på jorden,
få en att förstå att man inte är fulländad.

Kommentarer från döttrarna inom loppet av 10 minuter;
(efter att jag sprungit 30 minuter
och sedan smort in mig med Exuviance superduper serum mot rynkor
och satt på mig min investering för året, en Brantingkofta så dyr att jag inte skriver summan.
jag känner mig alltså så fräschig och snygg som attans...
Står framför spegeln och duttar på lite parfym och beundrar mig själv)

- Du har så´n jätterumpa mamma, så stor och lurvig. (lilltjejen)
- Ska inte du börja med sån´t där skrynklingsmedel i ansiktet? (mellantjejen)
- Har du morgonrocken på dig? (stortjejen)

hårproblem

Min stora söta flicka, som samtidigt är så liten, har det jobbigt just nu.
Hon sminkar sig, och vet inte riktigt hur det ska vara.
Vilka kläder hon ska ha på sig, ja det vet hon inte heller...
för att inte tala om HÅRET!
Måndag, är det platinablont som gäller (blankt NEJ från mamma)
Tisdag; gulfärgade slingor (ok, moster slingade)
Onsdag; platinablont (NEJ igen från världens dummaste mamma)
Torsdag; uppklippt frisyr (ok, mamma skjutsar till drop-in frissan)
Fredag; LÄNGRE HÅR! (omöjligt)
Lördag; längre hår via extentions (nja, dyrt du får betala själv säger världens snålaste mamma)
Söndag; brunt hår (ok, snälla mormor tonade)
Måndag morgon; platinablont och ett vattenfall av tårar
Idag gick hon till skolan ganska NÖJD med det bruna håret...
phu!

Själv ska jag strax till frissan och min enda önskan är att få bort de grå,
de grova grå som av någon anledning sticker rakt upp och tillsammans med rynkorna vid ögonvrån
-smock-
påminner en om att ungdomen är förbi...
Lite rädd är jag för att hamna i någon slags 40-års kris.
Jag har sagt till mina vänner att om jag börjar klä mig i kort kort, bling bling och blir stammis på lokala krogen här i kommunen...
Lås då in mig,
tills jag blivit beige igen och inte sticker ut mer än nödvändigt.
För fy sjutton om man tror att man är 17,
såna tanter tycks det inte om...

veckans schema

Idag har jag varvat trädgårdsarbete i solen med skjuts av barn.
Sitter på kontoret och laddar inför morgondagen,
sorterar papper och sorterar i skallen vad jag ska börja med och vad jag har att hinna med...
phu!
Kort vecka men med MASSOR att göra.
Deklarationer till mig själv och andra, inredningsbesök, bokföringsjobb, frissabesök, tandläkarbesök med Em, veterinärsbesök med lillkatten, inventering och så var det säkert nåt mer som jag förträngt eller glömt.
Ja, så var det valborg också...
Inom loppet av fyra dagar.
Frågan är om jag ska brygga lite kaffe och börja jobba redan nu,
så underlättar jag veckan.
Nej, jag går och lägger mig på spikmattan.
Man funderar så bra då, köp en - ett hett tips!

snart sommar!

Vilken dag!

I morse satt jag på altanen med en kopp kaffe,

solen värmde verkligen fast det var tidigt.

Fåglarna kvittrade och vattnet glittrade...

Snart är det grönt på träden tänkte jag.

(mest för att då ser grannen inte mig i morgonrock på mitt favvo-morgonkaffeställe)

På eftermiddagen när jag kom hem från jobbet var hela syrénhäcken i knopp!

Aldeleles försommarmysigt ljusgröna!

Jag och barnen har cyklat hem i från kusinens kalasmiddag nu i kväll,

och det var ljummet i luften och riktigt härligt!

Ska koka thé och krypa ner i sängen och läsa tidningar.

Go´natt!

fetto

Igår kväll satte jag fram löparskorna och träningskläder i hallen.
Riktigt längtade efter att röra på mig ordentligt, bli svettig och trött och arbeta med musklerna.
Gick upp och kissade med lilltjejen vid 03:00,
sneglade mot hallen och fick sån´t sug efter frisk luft och motion så jag faktiskt övervägde att ge mig av redan då...
Det gick ju inte såklart.
Hade glömt att ställa väckarklockan men vaknade ändå vid 06:15,
tog en kaffe
läste gårdagens Expressen (som vanligt)
Lite vatten.
Tog på mig träningskläderna
ahhh...äntligen!


DÅ börjar ungarna bråka.
Välter ut juiceglas och slåss om frukostbrödet,
en har bajsat och ska torkas,
en skriker om kläder
och en sminkar sig som en regnbåge
så jag tvingas hålla henne i nacken över handfatet och skrubba (med såpa om jag hade pga alla fula ord hon yttrar under tiden)
Klockan 8:00 är det dagislämning och sedan stängs portarna till kontoret.
BAM!


Utanför skiner solen och jag hör fågelkvitter och blir riktigt
SUR
och tycker jättesynd om mig själv.
Som aldrig får tid för mig själv.
Jag ska fanemej bli riktigt FET
man kommer ju ändå aldrig iväg för att motionera!
Ska göda mig själv och lalla runt här i huset och ägna dagarna åt att torka bajs och apelsinjuice,
äta choklad och bullar tills jag inte ens kommer ut genom dörren om jag nu skulle vilja det.
Barnen kommer skrika åt mig att de skäms, att jag ska ut och motionera.
-Nähä barn! Kommer ni ihåg den där morgonen i april, när jag så gärna ville ut och motionera och ni bara förstörde? Nu får ni ert straff, hit med en bulle till! RAP.

Springskorna ska jag sälja på Tradera, de är ganska nya Nike.
Pengarna kanske räcker till en rulltårta och lunch på grillen...

Ett år

Ett år har gått och mycket har hänt.

Jag kan fortfarande känna den där overkliga tunga otrygga sorgen och illamåendet, ilningen i ryggen och tårarna som bara kom närsomhelst utan förvarning.

Hur klarade jag mig igenom den tiden undrar jag nu?

Första dagen när ingen visste, inte ens barnen, och jag packade matsäck och följde med dotterns klass på fågelskådning.

Som om ingenting hade hänt.

Solglasögon på så ingen kunde se tårarna,

spyan i halsen och luften som tog slut hela tiden ...

Då ville jag knäppa med fingrarna och befinna mig ett år fram i tiden,

jag trodde inte jag skulle överleva.

Men det gjorde jag såklart.

Det som inte dödar, det härdar. Så sant.

Jag är glad idag, andas lättare.

Sorgen över allt som hänt finns kvar,

och inte minst oron över framtiden - ekonomin - kärleken - ensamheten.
Men jag har mina barn, mina föräldrar, syskon och mina vänner med änglavingar!

Inte illa!

Skulle inte GUD kunna skicka hit en vinst på triss också?

Då skulle livet nästan vara fulländat!

Roliga minnen från året som gått:

Kretaresa med mamma & barnen i JUNI 2008

Bröllop i Piteå, Pite havsbad JUNI 2008


Jul i Sundsvall

Åreresa med tjejgänget JAN 2009

Sportlov i Skärsjövålen FEB 2009

Fjällresa till Funäsdalen MARS 2009

Påskfirande i norrbotten

trött

Nu är det mörkt ute och lövkorgen ligger gapande tom därute i trädgården. Krattan lutar sig mot trädet - liksom tacksam för en ledig dag.
Fröna med sommarkrasse kom aldrig ner i jorden och på altanen får dotterns barbiedockor ligga kvar över natten, orkar inte vara ordentlig och produktiv idag.
Det blev lite många champangeglas igår så kroppen känns som hundra år.
Inte FÖR mycket blev det, men tillräckligt.
Jag kom ihåg hur man dansade,
och "bygglovs-Matte" var där! Kort i rocken, men himla snygg!
Tänkte knacka honom på axeln och fråga om han hade en diamant-borr att låna ut,
eller kanske tom kunde borra lite i min vägg med den där diamantborren?
(Jag är i stort behov av ett ventilationshål i badrummet enligt föräkringsbolaget)
Men det lär jag aldrig få veta för jag frågade aldrig.
Vem vet vad jag missade?
Jag hade kanske just nu haft en aldeles egen dansant snickare i huset.
Vilken tanke.
Han kanske hade krattat också?
och petat ner fröna i jorden?
Ja, säkert.

Annars har det inte hänt så mycket här.
Söndag = skjuts till barnens aktiviteter nästan hela dagen.

Minsta lilla Bianca-katten fyller 1 år idag!

Krogminnen

Jag blir aldeles svettig bara jag tänker tanken.

Ska ut på krogen i morgon.
Gaaah.
HUR gör man då?
Vad har man på sig?

Jag vet inte längre hur man dansar eller hänger i baren,
kommer inte ihåg hur man beter sig?

Jag minns ... sommaren 1994.
(Gaaah igen - SÅ länge sedan)
Vattenfestival och ljummen sommar.
Tror det var en av de senare gångerna jag gått ut och festat inne i stan.
Jag minns det så väl.
För jag blev inte insläppt på Collage (finns det kvar?) eftersom de tyckte jag var för onykter?!
Så kommer jag ihåg..vad hette det nu,
Down Town.
Där var man också en del.

Och Patricia....!
DÄR var vi ofta, trubaduren spelade i början av kvällen och man beställde drinkar och sjöng med i "Who the fuck is Alice".

Undrar vad de gör idag - alla unga män man träffade...
Donald med musklerna och Mango som friade varje fredag vid 00:00!

Känns konstigt att vara FRI igen,
JAG kommer inte ihåg hur man flirtar - har inte gjort det de senaste 14 åren.
Är för hämmad att ta kontakt,
skalet runt om mig är för hårt.
Nästan okrossbart.
Orkar förresten inte med en relation med någon över huvut taget, att släppa in en främmande människa i min och tjejernas vardag.
Det känns LÅNGT borta.
VÄLDIGT långt borta.

Att klä av mig inför någon annan?
Nej,
jag rodnar av bara tanken.
Finns inte på världskartan.
NOPE.

Fåglarna kvittrar och jag tror solen värmer lite fortfarande.
Skall kanske börja städa altanen, finns inte så mycket annat att göra ensam en fredag i april.

(Förresten minns jag inte Collage-kvällen väl - när jag tänker efter fick jag det berättat för mig dagen efter, tillsammans med två alvedon)

häpp, vad hände?!

Jag går upp vid 05:55 varje morgon,
tar på mig glasögonen och stoppar bettskenan i morgonrocksfickan
Hasar blundande fram till kaffebryggaren som jag laddat kvällen innan och innan den runnit klart tar jag dagens första kopp kaffe.
Läser morgontidningen (inte DN eller SVD, utan som gammal ovana gårdagens Expressen).
När barnen vaknat gör jag frukost, sätter på en diskmaskin och tvättmaskin, viker kläder och städar det jag hinner...
Jag är en morgonmänniska och har fortfarande gott om energi vid 8:00.

..PAUS...

Hade tänkt beskriva hur trött och orkeslös man blir sedan,
efter lämning på skola/dagis och när det är dags att sätta sig på kontoret hemma och jobba.
Men jag vet inte vad som hände?
Jag vände mig om och såg min bokhylla med tornadovarningskaos, mitt överfulla röriga skrivbord och alla dammtussar och skräp överallt...
...och jag började städa!
Är inte riktigt klar men var tvungen att sätta mig ett tag.
Så det kan bli! Härligt! Fortsätt såhär!

Jag klappar mig på axeln.

fenomenet tystnad

I en by långt upp i norr har jag tillbringat påsken.
Tiden har stått stilla där känns det som ibland.
Lägger man handen på stocken i den gamla ladan hör man korna råma...
man känner mormors hjärtslag, morfars slit och mostrarnas tunga andetag vid mjölkning och mockning.
Det susar liksom till och gården är plötsligt full av liv och rörelse igen.
Tretton syskon som alla skingrats och hamnat på olika platser men som vuxit upp i detta hus, deras barn (mina kusiner, mina syskon och jag) har skapat nya barndomsminnen här och spåren av oss finns också kvar.
Märken i väggar och golv, små anteckningar, tapetrester, gamla böcker och leksaker...
Nu får mina barn möjligheten att fortsätta göra spår,
och kanske deras barn i sin tur...

Men en sak är säker,
tillbringar man några dagar i mörkaste Tornedalen så kommer man med all sannolikhet uppleva ett alldeles speciellt fenomen.
Jag kallar det: Den gemensamma tystnaden.
Ingen annanstans kan väl ett stort sällskap sitta tillsammans,
med kaffekopp i hand och ytterkläder på (kylan) ...
titta ut på byvägen där det inte händer någonting, kanske en hemsamarit på spark passerar var 8:e timme.
Väggklockan tickar oavbrutet,
men i rummet är det tyst.
Tyst
Så när som på en suck,
- Jaahhh...
- nå sitt ett tag...
- Jo

Sedan tyst.
Ibland kommer samtalet igång så klart, ibland är det kackel utan dess like också!
MEN
Just den här tystnaden, att kunna vara tyst tillsammans utan att känna sig obekväm.

Fascinerande

Just i detta NU sitter de nog där,
tysta tillsammans i köket där tiden står stilla.
Jag sitter här vid min dator,
och har under dessa timmar "back in real life" hört alldeles för mycket - bra mycket mer än vad jag vill eller behöver.
Pratat har jag också, gnällt och förmanat mer än jag borde.
Jag passar kanske inte in här, detta är nog inte hemma och kommer aldrig bli.
Jag hör väl hemma i norr
i Byn och i Huset som stolt står kvar som en trygg borg att alltid återvända till.
Vad som än händer...

grillad

Det är SOL
det är VÅR
Jag har suttit på min underbara altan i kvällssolen och kopplat av med ett glas vin och en bra bok efter en lång arbetsdag...
De yngsta barnen är hos mormor & morfar.
Ahhh vad underbart!!
Jag sluter ögonen mot solen och andas in stora djupa andetag,
rensar lungorna och byter ut den torra vinterluften mot ny fräsch...
Dessa ljuva stunder ... dessa under...
-Mamma!
...bara
-Mamma!
- mmm...härliga ....
-Det verkar som att ALLA grillar idag, det ska väl vi också göra??
-hmf...ja, jag vet inte ....
-MAMMA! sluta, ALLA grillar!


.... där försvann den ljuva stunden.

Det är så här, tro det eller ej;
JAG HAR INTE EN ANING OM HUR MAN GÖR NÄR MAN GRILLAR.
Jag vet att det behövs kol och jag vet att det behövs tändvätska (eller var det rödsprit?) se´n så vet jag inte så mycket mer.
Ja, ja ... jag vet att det är sjukt.
Men jag marinerade faktiskt köttet,
och gjorde salladen och pompan.
Drack ett glas rödvin och minglade.
Det får jag ju ångra bittert, jag är ju inte värd ett ruttet lingon ens enligt min dotter. Hon och jag och myskväll och vi som ALLTID grillade, det här går ju bara inte...!
Uselt och så osjälvständigt pimpinett av mig att jag aldrig kikat min dåvarande man över axeln och frågat:
Du raring, hur GÖR du egentligen när du grillar de där biffarna??

Nu ska jag cykla till Statoil och köpa gräddfil och försöka fixa ihop några raffiga enchiladas åt oss...
Den ensamstående mamman som varit tvungen att sno pengar ur sin 4-årings plånbok för att göra just detta.
Huj vilket lappkast i livet!

Vinflaskan är i alla fall halvfull - så kvällen är räddad...

stök och odiskat

Nu är barnen på skola och dagis.
Kvar är bara drivor av tvätt och disk, obäddade sängar och oöppnad post som samlats på hög.
TUR att solen inte skiner idag och lyser upp allt damm överallt.
Jag har mickrat en kopp kaffe och satt mig på mitt kontor i ena ändan av huset. Skall börja jobba, men röran i huset liksom förföljer mig.
Tvätten skriker - jag tror tom ett par fläckiga tights slingrar sig om mitt ben, desperat efter tvätt- och sköljmedel.
Strumpor skitiga så de står av sig själv dansar runt som små indianer i regndans - allt för att djävlas och påminna mig om att jag har MASSOR att göra.
Hushållsarbete heter det ju.
Man kan inte ha kontor hemma, det går ju för fanken inte att koppla bort hushållsarbetet.
Jag tror jag ska åka och köpa en påse smågodis och en latte.
Allt blir så mycket lättare då! (ja, förutom jag själv...)
Är lite leds på detta mickrokaffe, av någon anledning så bär jag aldrig bort koppen till köket heller. Inte förrän det trängs en åtta-tio muggar på skrivbordet.
Se, här är min samling för dagen:

Sju koppar, och det är mögel i två. Vidrigt!
Det kan man inte tro om mig...

Nej jobba jobba jobba, sedan skall Em till tandläkaren och jag till andra jobbet en sväng. Sedan kommer söta svägerskan med gulliga barn och fikar och sedan skall jag åka till Åkersberga för att förhoppningsvis sälja båten...
Ha en bra dag!