och har upptäckt en sak.
När klockan hunnit bli framåt 10:00
sedan 11:00
och 12:00
kanske tom 13:00
...så har jag inte sagt ett ljud.
Inte öppnat munnen överhuvudtaget.
Telefonen är tyst
alla förbereder midsommarfirandet känns det som.
Mina barn också, fast utan mig.
Då slår det mig.
Tänk alla dom som alltid är ensamma,
där dagarna går och det aldrig kommer hem någon att prata med...
Gamlingarna i byarna uppe i norr,
köksklockan som slår
evighetsslag
Hemsamariten är enda besöket och hon har bråttom iväg,
till nästa ensamma människa...
Jag är ensam just nu,men inte varje dag.
Så jag få försöka tänka positivt.
Jag vilar min röst idag.
Det kan behövas det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar