Har varit inne i stan och hämtat upp brudklänningen som blivande bruden skall ha i morgon - underbart vacker!
Kommer ihåg mitt eget bröllop
i övermorgon är det 13 år sedan...
tiden har gått så fort
ett helt liv har passerat
en ERA i mitt liv är slut.
Jag var så ung och smal och ovetande
och väldigt väldigt lik en prinsessbakelse,
tyll och spets och fluff!
Jag försvann någonstans mitt i det vita!
... och vaknade upp framför spisen med en massa barn runt benen och med en man som alltid jobbade.
Var för något år sedan hos ett medium (ja, jag tror på sånt!) och hon sa att jag väldigt snabbt gick från att vara en partytjej till att bli familje-mamma.
Det stämmer,
och nu när jag är "stor" så inser jag att jag var alldeles för ung.
För ung för allt ansvar som följer med ett familjeliv,
all tid och allt engagemang.
All uppoffring och oro.
Jag ÄLSKAR mina barn och är så GLAD att jag har dem,
men mina döttrar ska inte skaffa barn tidigt.
Nej, de ska plugga och leva livet riktigt mycket först!
Just det som alla säger att det är meningen att jag ska göra nu,
nu när jag står på ruta ETT igen.
Där jag stod innan jag träffade min blivande man.
Det är bara barnen som är skillnaden (och några kilo och några rynkor och mycket erfarenhet) och de börjar bli stora nu.
Men jag vet inte,
vem vill ha MIG?
vem vill JAG ha?
Precis samma tanke jag hade då för länge sedan ...
vem vill JAG ha, och vem vill ha MIG?
...och så plötsligt stod han där - drömprinsen.
Det kanske lurar någon ny drömprins bakom nästa hörn,
vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar