lördag 4 april 2009

grillad

Det är SOL
det är VÅR
Jag har suttit på min underbara altan i kvällssolen och kopplat av med ett glas vin och en bra bok efter en lång arbetsdag...
De yngsta barnen är hos mormor & morfar.
Ahhh vad underbart!!
Jag sluter ögonen mot solen och andas in stora djupa andetag,
rensar lungorna och byter ut den torra vinterluften mot ny fräsch...
Dessa ljuva stunder ... dessa under...
-Mamma!
...bara
-Mamma!
- mmm...härliga ....
-Det verkar som att ALLA grillar idag, det ska väl vi också göra??
-hmf...ja, jag vet inte ....
-MAMMA! sluta, ALLA grillar!


.... där försvann den ljuva stunden.

Det är så här, tro det eller ej;
JAG HAR INTE EN ANING OM HUR MAN GÖR NÄR MAN GRILLAR.
Jag vet att det behövs kol och jag vet att det behövs tändvätska (eller var det rödsprit?) se´n så vet jag inte så mycket mer.
Ja, ja ... jag vet att det är sjukt.
Men jag marinerade faktiskt köttet,
och gjorde salladen och pompan.
Drack ett glas rödvin och minglade.
Det får jag ju ångra bittert, jag är ju inte värd ett ruttet lingon ens enligt min dotter. Hon och jag och myskväll och vi som ALLTID grillade, det här går ju bara inte...!
Uselt och så osjälvständigt pimpinett av mig att jag aldrig kikat min dåvarande man över axeln och frågat:
Du raring, hur GÖR du egentligen när du grillar de där biffarna??

Nu ska jag cykla till Statoil och köpa gräddfil och försöka fixa ihop några raffiga enchiladas åt oss...
Den ensamstående mamman som varit tvungen att sno pengar ur sin 4-årings plånbok för att göra just detta.
Huj vilket lappkast i livet!

Vinflaskan är i alla fall halvfull - så kvällen är räddad...

1 kommentar:

  1. Ojojoj vad vi är många som känner igen oss... Jag har ju iofs fortfarande grillmästaren kvar i huset men visst har jag tänkt många gånger att jag verkligen borde lära mig grilla. Och steka kyckling. Och steka laxfilé i ugnen. Göra marinader och såser. Vilka kryddor som går till vad. m.m. m.m.

    Som väl framgår är maken den som står för 99,9% av matlagningen i huset, så skiter det sig blir det till att leva på te och mackor eller lära sig laga mat.

    Nej, jag kan verkligen känna mig väldigt osjälvständig och handfallen ibland. Men då påminner jag mig om att det är jag som planerar maten, planerar inköpslistan, säger att vi ska fara och handla, påpekar att det är städdags för oss, håller reda på var maken har sin mobil, sin plånbok, sin nyckelknippa osv.

    Så maken vore faktiskt rätt handfallen utan mig också. Vilket säkerligen ditt ex också är. Detta blev en lång utläggning för att ge dig lite peppning och tala om att du inte är ensam! ;-)

    SvaraRadera