Jag kan fortfarande känna den där overkliga tunga otrygga sorgen och illamåendet, ilningen i ryggen och tårarna som bara kom närsomhelst utan förvarning.
Hur klarade jag mig igenom den tiden undrar jag nu?
Första dagen när ingen visste, inte ens barnen, och jag packade matsäck och följde med dotterns klass på fågelskådning.
Som om ingenting hade hänt.
Solglasögon på så ingen kunde se tårarna,
spyan i halsen och luften som tog slut hela tiden ...
Då ville jag knäppa med fingrarna och befinna mig ett år fram i tiden,
jag trodde inte jag skulle överleva.
Men det gjorde jag såklart.
Det som inte dödar, det härdar. Så sant.
Jag är glad idag, andas lättare.
Sorgen över allt som hänt finns kvar,
och inte minst oron över framtiden - ekonomin - kärleken - ensamheten.
Men jag har mina barn, mina föräldrar, syskon och mina vänner med änglavingar!
Men jag har mina barn, mina föräldrar, syskon och mina vänner med änglavingar!
Inte illa!
Skulle inte GUD kunna skicka hit en vinst på triss också?
Då skulle livet nästan vara fulländat!
Roliga minnen från året som gått:
Kretaresa med mamma & barnen i JUNI 2008
Åreresa med tjejgänget JAN 2009
Sportlov i Skärsjövålen FEB 2009
Fjällresa till Funäsdalen MARS 2009



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar