När dörren till fjällstugan stängdes kom oket på axlarna tillbaka.
Kraven och allt jobbigt man måste ta tag i blev som en svart hårt åtdragen halsduk och när tåget tillbaka till Stockholm gick brände tårarna i ögonen och klumpen ihalsen smakade blod.
Vi var nio underbara kvinnor som möttes och under några få dagar och som av en händelse blev 18 år igen...
Skillnaden nu från då var väl livserfarenheten.
Den snart till brädden fyllda ryggsäck alla bär och det gjorde kanske att vi njöt mer,än vad vi förstod att göra då, av friheten och bristen på krav och moral (!)
"Det som händer i Åre stannar i Åre" så några detaljer kan jag inte gå in på, trots att det är frestande.
Mina barn har jag längtat efter, och dom har längtat efter mig - det är ljuset i mörkret.
Är sliten efter resan.
Mörkrädd och ensam här vid datorn, måste gå. Det känns tomt utan alla mina fina vänner, KRAM
Härligt att du haft en bra resa :)
SvaraRadera