En jävla knarkare

Du ser honom bakom containern
den som stinker så illa
och ligger precis intill butiken, med galen rea på jackor
När du går in
så möter din blick
ett par sorgsna gröna ögon
trötta

Skitig, stirrig
uteliggare
med moonbots från frälsis
och sår på händerna

Du tittar hastigt bort
går en omväg
för att slippa se
och slippa lukten

Jävla knarkare

Han är inte kvar när du kommer ut
Skönt
De kändes så obehagligt bekanta de där ögonen
konstigt

Någon annanstans
några mil bort
gömmer en rosa liten prinsessa
med gröna ögon
de glittriga tofflorna
längst bak i garderoben
Så inte mamma ska hitta dom
och sälja dem på loppis
de är ju för små...
Men hon fick dom av pappa,
tokiga pappa
En gång för hundra år sen.
När pappa inte var sjuk
och borta
utan vanlig
som pappor ska vara

Han som inte är som han ska
han med stanken
den värdelösa
sitter nu på t-centralen
oväntande
skiter i om tåget går
eller har gått...

...eller förresten
på riktigt.
Inte i en text skriven
i sorg
efter att ha tittat på en dokusåpa "arga snickaren" spelat in
som visade
pappans liv som det var då

så är han död.