med goda vänner, glada barn, ljumma vindar och himmel så blå att det var overkligt
så är jag nästan beredd att offra min... dator?
för en egen liten båt.
Vi åkte förbi ko-ön utanför Vaxholm,
tog en bild att ta fram och plåga mig med
Här har vi under åren spenderat många kvällar,
barnen har sprungit i skogen och gjort kojor
åkt rutchkana från klipporna
legat i mörkret och tittat på stjärnorna och fantiserat om de som bor i husen på andra sidan vattnet...
Vi har grillat och bråkat och älskat och badat.
- och någonstans där nere i djupet ligger ankaret som fastnade en gång
och någonstan där uppe i himlen finns du och nu kanske du vet varför...?
Tänk vilka minnen som väcks när man ser en välbekant plats. Både fina och sorgliga. Men så vackert det är där ute i skärgården :) Kram
SvaraRaderaVäldigt vackert! Man får många tankar genom minnen.
SvaraRaderaJag undrar om du vet att jag har en annan blogg än fotobloggen? http://eztersvra.blogspot.com
Minnen är underbara, men kan också göra ont. Det är något med att de ovillkorligen aldrig mer kommer tillbaka... Men utan minnen vad vore vi då?
SvaraRaderaVackert!!
SvaraRaderaMinnen av alla dess sorter bär vi med oss. Så är det ju i livet.
SvaraRaderaBilden är underbar och blir ett underbart minne.
Önskar dig en härlig sommar!
Kram.
Hej fina varma själ. En dag i taget!
SvaraRaderaTrevlig sommar , kram.