söndag 3 april 2011
Livet går vidare...
Medans äldsta dotterns kompisar tar fram mopederna och pratar gymnasieval
så sitter hon på begravningsbyrån
och väljer kista till sin pappa
Med håret tofs och blanka gröna ögon
tittar hon ut genom fönstret
och nickar tyst när vi undrar om grått blir bra?
Mitt hjärta dras ihop av sorg
och jag önskar så gränslöst mycket att hon skulle slippa detta
- att hon och hennes fina systrar skulle få känna våren närma sig
sorglösa
med det där lyckliga pirret i kroppen som man har när man är ung
och kvällarna blir ljusare och varmare
Massor av kompisar,
sommarvarmt på dagen
och iskallt i sommarjackan när man cyklar hem på kvällen...
Det är så mycket sorg och saknad
som jag vill bespara dem
Så många frågor jag vill kunna svara på
Minsta flickan oroar sig över att pappa aldrig kommer att få se "Trassel" på bio
Mellan har så mycket kvar som hon ville säga, så många stunder som inte får glömmas bort
Allt är lika viktigt och jag undrar tvivlande
vad som var meningen med detta...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Vilken tur att de har just dig!!
SvaraRaderaVarm kram!
Inte mycket jag kan tillföra mer än att jag känner med er.
SvaraRaderaJag hoppas dina flickor blir stärkta på sikt.
Att det får ta den tiden den tar och att de har dig vid sin sida.
"Glöm" inte bort dig själv bara.
Varm kram, Maja.
/Marie
Det finns kanske inte någon "mening" med det? Det bara blev så. Och din äldsta vill få uppleva vad hennes vänner upplever, bara lite senare. Men hon kommer att ha ett större DJUP än sina vänner, och det är på sikt en tillgång.
SvaraRaderaDu balanserar detta så bra för dina tjejer.
Jag är helt övertygad om att det inte finns en mening med allt. Och att livet inte är rättvist.
SvaraRaderaKramar i massor till er, och ta hand om varandra. Det känns bra att flickorna har dig. Du är deras allt, som dom är ditt allt.
SvaraRaderaInte allt som händer, har en mening.
I morse kommenterade jag att hon/de har tur som har dig. Du skriver så fint och det märks att de har en trygghet i dig.
SvaraRaderaJag hoppas när de fått ett avslut, att de kan gå vidare och njuta av våren och sommaren!
Typ så skrev jag i den kommentaren som uppenbarligen försvann;) Kramar i massor!
Fina du. Jag klappar och kramar. Vet att ni klarar det. KRAM!!!!
SvaraRaderaKramar om. Det är tur att ni har varandra i sorgen.
SvaraRaderaÅh jag tänker på er, ta hand om varandra. Tur dom har dig, som dom vågar och vill öppna sig för. Kram
SvaraRaderaTack för fina kommentarer! Jag har fullt upp med bokslut, deklarationer och begravning så jag har inte hunnit skriva förrän nu.
SvaraRaderaUppskattar och läser varje ord!
(ja, inte den där Krax-kråkan som spökar lite varstans... skruv lös?)
Kramar till er!