När vi hört frågan om var vi bor nu förtiden för sjätte gången
så kan vi inte hålla oss längre
och jag vet inte om hon förstår varför vi skrattar
men det är någonting komiskt
mitt i allt tragiskt
Plirande ögon som minns sommarvarma bärplockardagar på 70-talet
men inte namnet på sitt barnbarn
eller vem det var som hälsade på i förmiddags.
De vita ostyriga lockarna har för nästan hundra år sedan varit rågblonda och lika ostyriga
det ser vi på de gamla svart-vita fotona när vi som vanligt bläddrar i albumen
fulla av minnen från ett helt liv.
Efter en eftermiddag har vi sonat vårt dåliga samvete över de alldeles för få besöken
vi har pratad om de döda
som i hennes värld fortfarande lever
gråten i halsen har vi svalt ner med mazariner och kaffe
Tiden går fort och snart är det dags att gå.
Vi lämnar hennne där
sittandes på sin sängkant, lutad över rullatorn
och mitt i tanken någon annanstans
Det snöar när vi bilar hem till verkligheten - full av höga elräkningar och fredagsmys.
.
Mitt i allt det tragikomiska du beskriver, snyftar jag till och önskar att jag också hade någon av mina "gamla" kvar.
SvaraRaderaInte ens pappa finns med mig längre och han hann bli lika förvirrad som din gammelfarmor.
Försök att inte ha dåligt samvete, se det som en resa i erfarenhetens rike istället.
Kram.
Förmodligen är hon lycklig där hon sitter med sina minnen. Jag tror inte hon har något begrepp om vare sig ni kommer ofta eller sällan. Det är härligt med de där stunderna när man kan prata gamla minnen. Jag märker det extra mycket nu när pappa och jag tagit upp den tråden.
SvaraRaderaSom du ser är jag väldigt nyfiken av mig, så jag hittade din kommentar, att ha skallen i behåll länge. Läst om din gammelfarmor, visst är det tragiskt. Har en svärmoster som har samma sjukdom, men är så vaken tidvis i huvudet, trots noll närminne, hon är inte lycklig eftersom hon inte vet att det är senildement hon är, förbannar hon bara sitt dåliga närminne och tror att det ska bli bättre med tiden!
SvaraRaderaHälsning från Inger
Försök mitt i vardagen att ta vara på gammelfarmor. Förmå henne att berätta om alla de där bärplockardagarna och allt annat som fortfarande ligger lagrat i hennes minne. Det är ju inte så länge till som du har chansen att få höra.
SvaraRaderaÄven om det är svårt...
Vackert skrivet. blir nyfiken på din gammelfarmor!
Ja livet är inte enkelt och visst blir det tragikomiskt när de gamla minns sommarvarm dagar på 70-talet men de minns inte gårdagen. Det skär i hjärtat på en. Hoppas ändå hon har det bra och blir omskött av fina människor, då när ni inte är det. För de gamla är verkligen värda all omsorg som vi kan ge. Kram
SvaraRaderaÅååååh.....jag tänker ofta på just det där att "dom" har levt ett långt liv och har upplevt massor av saker, och helt plötsligt sitter man där på sängkanten och.......
SvaraRaderaJag saknar min farmor, skulle velat fråga ännu fler frågor!
Härligt att ni hälsade på hos henne:)
Man känner ju oftast att tiden inte räcker till, tyvärr!
Ha det så bra!
Kram Eva