Och jag tänder ett ljus i fönstret
just för dig ikväll
Det fladdrar varmt och lågan speglar sig i rutan
i mörkret utanför smälter snön sakta, bildar pölar på asfalten ...
Har du en vinterjacka? varma skor?
Jag ser dig i tanken halta över en trafikerad gata i stan
snöyra, snömodd...
på väg efter vad?
Din tomma blick och rynkan i pannan som bara blir djupare
någon som inte är Du.
I en tid som var vår
en evighet sedan
stod du på däck med en cigg i mungipan
siktade självsäkert mot Salskärs klippor,
la till utan tvekan och blundade mot solen.
Fanns det tokiga i ditt huvud redan då?
Rösterna
Rastlösheten
Ingen utom du vet
och just nu bryr du dig inte
Du spottar och går vidare
utan mål
Man ser stadens blinkande neonsljus i dina ögon
pulsen, dunket, sorlet...
Och jag som tände ljuset,
plockar blöta vantar från hallgolvet
och hänger upp dom på tork.


Känns som om du skriver om någon som stod/står dig väldigt nära.
SvaraRaderaMycket fint skrivet, med mycket värme ;)
Kramiz och ha en fin lördagskväll
Väldigt fint skrivet!
SvaraRaderaHoppas att du har det bra!
Kram
vackert och sorgligt
SvaraRaderaÅh, vad jag önskar att h*n kunde läsa detta!
SvaraRaderaVackert och kärleksfullt, trots allt du gått igenom.
Starkt!
Så himla vackert och väldigt smärtfullt. En stor kram till dig!!!!
SvaraRaderaVad vackert. Naket. Utelämnande.
SvaraRaderaJag sparar i mitt hjärta vem jag tror du skriver till/om. Kram!
Vackert och så sorgligt.
SvaraRaderaKram.
Vemodigt fint skrivet med tårar i ögonen!
SvaraRaderaTack för så fina fina kommentarer, jag skickar en värmande kram i novemberkylan. Ta hand om er!
SvaraRaderaOerhört fint skrivet. Associerar till Afzelius dockhus som i "Dockhemmet" beskriver hur något som till en början är fint och fullt av kärlek kan bli någonting destruktivt och svart.
SvaraRadera