Det kommer en gammal låt på radion
och jag förflyttas från ett ljusgult kontor med blötsnö utanför fönstret
20 år tillbaka i tiden
midnattssol och mygg som surrar
mörkt långt hår i fartvinden när jag gasade min orangea Saab i botten
gällivareraggen
killar i slitna jeans och fjunmustasch
hembränt i bilen utanför nonisparken
och så lite vingliga steg i vita gympadojjer in på logen
Den där aldrig riktigt varma sommarluften och klockan som tickade i mosters kök
Jag hade ingen plan för livet då
det var så långt och fullt av möjligheter
Nu sitter jag här
med facit i hand och kanske 20 år till eller mer att fylla
och nog ska jag väl hinna gasa i raggen en gång till
någongång
och vifta med handväskan i fartvinden.
Åh, tänk vad livet var enkelt då eller hur? Obekymrat och som du skriver; ingen plan hade man... Kram på dig!!
SvaraRaderaDet är väl en himla tur att man inte visste vad livet skulle innebära....då hade iaf jag lagt mig ner för att självdö. Visserligen hade jag sluppit de hemska, plågsamma sorgerna men jag hade även missat guldkornen, de händelser o människor som gör livet värt att leva.
SvaraRaderaJa jesses vad mycket en låt kan ställa till det i huvudet på en.
SvaraRadera...men nog ska vi väl hinna ett och annat precis som du skriver:-)
Det är ju en himla tur att man inte har facit redan från början. Klart du kommer att göra det igen ;)
SvaraRaderaKramiz
Tänk vad musik kan få en att minnas. Till och med min åttioårige far planerar fortfarande för sin framtid, så då borde ju även du hinna med en hel del.
SvaraRaderaAbsolut!
SvaraRaderaLivet är här och nu, hela tiden!
Kram!
Underbara musikupplevelser glömmer man sällan. Så fint.
SvaraRaderaEn stor kram till dig!
Tack för allt det kloka ni skriver, jag läser och vill skicka en kram till er allihop!
SvaraRaderaMusik bär verkligen på minnen. Det verkar vara det sista som lämnar oss...
SvaraRaderaHåller med övriga kloka läsare :-)
SvaraRaderaKramis