Ibland känns det som man lever i en
svensk halvtafflig tv-serie
Att någon lönnfetfet medelålders gubbe
med ciggen i mungipan och tomt drajja-glas brevid sängkanten,
skrivit ett dåligt manus
där jag har (o)turen att få en roll.
Varje gång det kommer en bil jag inte känner igen
stannar jag till och backar in bakom gardinen
Ingen av oss öppnar när det knackar på dörren
innan man tittat efter vem det är,
minnena av oss ihopkurade på golvet i ett mörkt hus är för nära
alldeles för nära för att ens nämnas
När hemtelefonen ringer
så isar det till för en sekund
man håller andan
tills man hör vem det är.
Beteenden som är så djupt rotade att de kanske aldrig försvinner.
Leker med tanken att byta liv helt,
hemstickad tröja och gröna gummistövlar i ett hus vid havet.
Bara jag och mina fina barn
havsskum mot babylena klippor
grön tång mellan tårna
morgongryning i horisonten, luften som gör att man kan flyga.
Friheten i att alltid kunna ha dörren på vidgavel
och välkomna livet med öppna armar.
Det som håller oss kvar är alla vänner
vännerna med änglavingar, snabba fötter och mod till månen och tillbaka.
Familjen
Mamma & Pappa
de stabila starka osjälviska
fulla av omsorg och kärlek
min trygghet och mitt stöd.
Jag är lyckligt lottad
.
Ja, de där djävla manusförfattarna som håller på å saggar ner kvinnor och barns liv ... ve dem!
SvaraRaderaDrömmen om det utbytta livet, den lyckade rymnningen, friheten: tur det finns där, möjligheterna ...
Alla drömmer vi nog om att få byta liv ibland..
SvaraRaderaMen rätt som det är så minskar det som är jobbigt och tungt och vi kommer ihåg allt det som betyder. Familj och vänner. Och så känns det oftast som ett bra och lycklig liv iaf.
Hoppas att du får en jätte bra dag!
Kram
Jo, byta liv skulle tilltala mig också men som du skriver så är familj och vänner på nära håll guld värt :D
SvaraRaderaKramar.
Kärlek till dig som skriver så fint, alltid!
SvaraRaderaHemstickad tröja med gröna gummistövlar i ett hus vid havet.....åh, jag vill också!!!
Hoppas din tisdag blir bra!
Kram Eva
Life sucks sometimes, så det är bara att ta en dag i taget, en kärleksfull dag fast man kanske inte känner det just då. Kram
SvaraRaderaNär jag jobbade med att stötta familjer som fått ett funktionshindrat barn så lärde jag mig att det var inte hur svårt funktionshindrat barnet var, som avgjorde familjens liv. Det var det sociala nätverket som var helt avgörande. Jag mötte familjer med barn med lindriga funktionshinder där ingenting fungerade. Sedan mötte jag familjer med gravt funktionshindrade barn, kanske t o m fler än ett sådant barn. I den familjen flöt allt på tack vare att de hade ett fungerande nätverk som ställde upp och fanns till hands när de behövdes.
SvaraRaderaSå att man behöver familj och vänner som bara finns där det är nästan A och O för hur man ska må. Jag blir glad för din skull att du har så många omkring dig.
Jisses, vilken obehaglig känsla början av inlägget förmedlade.
SvaraRaderaOch ett hoppingivande slut.
Bra så!
För övrigt vet jag precis vad Cicki pratar om, hon har helt rätt!
Tycker om att läsa dina texter. Man blir berörd. Ibland kan det kännas tungt. Det känns fint att läsa att du familj och vänner i din närhet. Kramar till dig.
SvaraRaderaMrs S: ja, tur att man kan drömma sig bort ibland...
SvaraRaderaAnna / Gafflan: Ja, visst är det så!!
Mina dagar: Tack Eva, vad glad jag blir!
Fru Venus: Precis, "bit ihop eller bryt ihop" som jag brukar säga...!
Cicki: Tänkvärt, helt fantastiskt egentligen och vilken tur man har som är en av dem med ett underbart nätverk...
Mångmamma: Ja lång historia, kanske kommer i en bok så småningom... med lyckligt slut.
Ting i Tankar: Tack för fina ord, kramar
Fy så berörd jag blev av dina rader idag, dom är otäcka, sorgsna men ändå vackra. Du lyckas väva in hemska minnen på ett sett som är enormt. Jag blir lycklig också av att få läsa raderna om din fina familj, din mamma & pappa och alla vänner. Vilken tur att du och dina barn har fina människor runt er som har ställt upp. /Kram
SvaraRadera