tisdag 14 september 2010

tisdagstankar

Min älskade tonåring
"pappas flicka"
som har så mycket i bagaget
och hela livet framför dig...
Jag önskar jag kunde ge dig så mycket
mer tid
mer kärlek
vinterjackan
gympaskorna
en resa bara du och jag till NewYork...
Allt du önskar.

Du har den där arga blicken
och fräser som en katt bara man kommer nära
typiskt för din ålder, jag vet.
Minns själv hur det var...
och hur det kändes.
Ibland lyser solen,
ögonen glittrar till lite
och du ler.
Ibland hör jag dig gapskratta
eller fnittra hysteriskt,
bakom låst dörr såklart,
med någon kompis i luren.
Då känns det bra,
du har glädje och vänskap i ditt liv.
Det är så viktigt.
Då klarar man mycket.

Men jag saknar dig "mammas lilla gullunge",
det känns så sorgligt att tiden gått så fort
som att jag förlorat dig
fast du finns här.

Mina älskade fina barn
önskar jag hade sex armar
och massa öron
kilovis med ork och berg av tålamod.

LOVE

.

9 kommentarer:

  1. Förstår den hjälplösa känslan. Man vill finnas där så mycket, men dom rara släpper inte alltid in oss föräldrar.
    Kramar till dig med styrka =)

    SvaraRadera
  2. Det var fint skrivet av dig :D
    Kramar.

    SvaraRadera
  3. ja, när de blir tonåringar och allt med gosa tar slut ... då känns det lite tomt. Men, det kommer en tid då de åter, inte gosar men vill prata med en och berätta. Då, på ett mer "vuxet" sätt.
    Fint skrivet!

    SvaraRadera
  4. Förhoppningsvis går det över och kommer bli en underbar vuxenrelation er emellan! Håll ut!!!

    SvaraRadera
  5. Fina du. Hon kommer tillbaka. När du minst anar. Det gjrode jag. :-)

    SvaraRadera
  6. Vilka vackra ord du ger din dotter. Jag känner igen mig i det där, det är en jobbig känsla man har nu när dom är tonåringar. Det är som om man har mist dom, fast dom är här.
    Men jag tror att står vi bara där starka kvar så kommer dom tillbaka till oss. Varma Kramar

    SvaraRadera
  7. Så vackert :-) och så sant! KRAM

    SvaraRadera
  8. Underbara rader.
    Fick lite tröst jag med:-)

    SvaraRadera