hemma igen...

Paraplydrinkar och vita stränder
surr och småprat på ett språk man inte förstår.
Bruna fötter i svalkande saltvatten.
Vi fantiserar att båtarna långt bort i horisonten
är sjörövarskepp,
drömmer om att vi bor här
och barnen är glada för att då får de våfflor till frukost varje dag
Jag har andra tankar om varför jag vill stanna
som jag sväljer ner med ett glas vitt
och 100 meter bröstsim.

Semesterveckorna går fort
och innan man hinner blinka står man på Arlanda igen
med blytunga taxfree påsar och alldeles för tunna kläder
Klar ren sverigeluft borde göra det lättare att andas
men det blir inte så...
I taxiresan hem ser man allt välkänt med nya ögon,
här har vardagen lunkat på fast vi varit borta
och sommartorkan har gjort sitt.

Huset står kvar där vi lämnade det
trädgården har överlevt och blommorna på trappen ser tom ut att må bra.
Jag ställer ner handbagaget på hallgolvet
öppnar fönstren på vidgavel och vädrar ut den kvava instängda luften.
Så... det var det.
Nu är resten av sommaren kvar
som ett oskrivet blad
Lång som en evighet
eller kort som en liten blinkning,
det beror på hur gammal man är.
Lillflickan dansar i trädgården med nya skorna på.
Jag sätter på en maskin tvätt.