minnen

Jag håller upp handen mot blåsten
och döljer samtidigt tårarna
Saltvattenstänk blandas med ögonsalt
och horisonten blir suddig
Vi närmar oss hamnen
oväder på väg och trälhavet har snabbt fyllts av båtar
alla på väg åt samma håll.

Mitt i högsommaren känns det plötsligt som höst
för jag minns hur det var DÅ
i mitt förra liv
sista turen innan uppläggning
Hur man fullkomligen s ö p in doften av skärgård
sparade den i minnet till nästa säsong
man SÅG vågorna, båtarna, strandtomterna, måsarna
det vita skummet på vågorna
sjögräs och tång.

Jag åker med någon annans båt
nästan på nåder känns det som
Har ingenting att ge tillbaka
bara tacksamhet och bärhjälp
kanske en dunk vin och dråpliga båt-minnen
från förr...
Havet suger
det drar och lockar
öppnar låsta dörrar
glömda minnen kommer tillbaka.

Trots att det gått så många år
så ser jag barnen framför mig som små
med flätor och fräknar
kiknande glada skratt
som lika snabbt blir till bråk om en boll
Jag ser X gå förbi på klippan
med skinnkeps och gyllenbrun överkropp
ett leende och lätta steg.
Såklart är det inte han
han är borta nu
Pyset av en ölburk som öppnas
påminner mig om varför...

Dottern brevid mig
var hon som skrattade mest
hoppade bomben
och stojade alltid när vi skulle lägga till...
Idag är hon tonåring
ser också ut på havet
ögonen sjögräsgröna och sorgsna
Våra minnen tillsammans
behöver inte ord för att kommas ihåg.