tick tack

Så är det då snart dags
att lämna det trygga dagislivet bakom sig för alltid
småbarnsåren.
Det var skolbesök för minstingen idag,
med stora ögon och krampaktigt tag om mammas hand
tvekade hon i dörren.
Jag tvekade också,
stod och vaggade fram och tillbaka
gå eller stå kvar?
Det blir så påtagligt att en ny tid i livet närmar sig.
Lillflickan, minstingen, hon som alltid skulle vara liten
blir helt plötsligt stor.
Släpper min hand och går.
Helt naturligt såklart
Men mammas lilla hjärtegryn,
min lilla bebis
vad jag önskar att man kunde stanna tiden ibland,
och ta sig tid att njuta lite extra.
Snusa lite till i nacken, rufsa lite hår och kramas.
Innan små blir stora
och stora ännu större.