När jag nu sitter här,
två år senare (precis på dagen, minuten)
Vet jag att himlen kan rämna och jorden ge vika
men jag klarar mig.
Skrubbsår på själen och stick i hjärtat
det dör man inte av,
man blir hårdhudad och ärrad
kanske lite krass
och bitter emellanåt.
Men livet går vidare.
En annan familj bor nu i det som var vårt drömhus,
men jag är glad att jag inte bor kvar
för många minnen
som gör ont
och jag har mitt nya vackra hem.
Ett lyckligt liv ska levas här, och egna ljusa minnen skapas.
Idag skiner solen,
och jag blundar småleende.
Hör grannarna småprata vänligt med varann,
orden blandas med barnskratt och fågelkvitter.
Idag är livet lätt att leva.
Önskar jag hade vetat det då...
Nej, tiden läker inte såren, tiden ser bara till att lägga en skorpa ovanpå så att det inte blöder lika ymnigt. Skönt att du kan se det positiva..här och nu...idag.
SvaraRadera