
Någonstans i fjärran vilar verkligheten
själv slumrar jag i solstolen
med ett glas vitt i handen
viftar med en veckotidning för att få lite svalka
Fötterna silar kritvit sand mellan tårna
Jag hör barnens skratt, vågor mot stranden,
ressällskapets avspända samtal
Strax är det dags att dra sig mot restaurangen därborta
med färgglada parasoll och sammetsögda kypare
för en lunchsallad och mera vin...
...och i stolen vid sidan om sitter jag...
SvaraRadera