Varje livsöde är förutbestämt
det tror jag med bestämdhet
varje stor händelse livet
varje l i v s v i k t i g t beslut
är sedan länge utstakat och kontrakterat
det är klart att man kan välja mellan ett antal olika vägar
men jag tror ändå målet är detsamma
hur vi än går fel...
eller rätt.
Men idag undrar jag,
hur det är tänkt?
ÄR det tänkt, eller kan Ödet himselfe ibland göra misstag - fel i produktionen?
A har alltid varit en sökare
han har letts av någon slags omättlig impulsivitet
och hans livsförstörande val
hans destruktiva sökande efter spänning i livet
har idag lett honom långt bort
så långt som till andra sidan jordklotet.
Utan vare sig skyddsnät eller lina.
Kan det vara hans livsöde?
att behöva ta sig till andra sidan
för att förstå att det som betyder mest
faktiskt finns därhemma...
Dessa tre underbara döttrar
som på något sätt alltid kommer få leva med
en liten bit svart osäkrad tomhet
och en obesvarad fråga
som handlar om
att när han lämnade dem
- hittade han någonsin sig själv ?
försonades han med den människa han egentligen är,
accepterade han eller gav han upp?
Och vad var i så fall meningen med allt det här?
Älskade Maja. Meningen är dina fantastiska flickor. DU har dom, även om han tappat förståndet, livslusten, verkligheten. Hans mening kanske var att ge dig dem, även om det tycks ofullbordat för hans del. Att sen mista sin egen mening. Det kanske är så att vissa människor inte går att hjälpa för de kan inte hjälpa sig själva. Och kanske är det redan bestämt när de föds, jag vet inte. Eller så händer saker på vägen som de inte kan kontrollera och faller offer för sig själva. Det är tragiskt, men mycket i livet är tragiskt och oförklarligt. Tyvärr. Det BORDE finnas en mening med allt, men ibland är det oerhört svårt att se. Man får klamra sig fast vid det man kan.
SvaraRaderaVackert skrivet Maja, jag fick tårar i ögonen, du har verkligen skrivandet gåta i din hand - du berör!
Många kramar!!!
Ah, jag rekommenderar dig att läsa Heberleins "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Låter som om A behöver träffa en bra psykiatriker, medicinera väl, och lära sig leva.
SvaraRaderaSen håller jag verkligen med Lollo! du skriver fantastiskt! uppriktigt, utan pålagda maner. Strålande!
tack kram/M
SvaraRadera