ensamma dagar

BOM!
Bildörren slår igen och fast jag står ute på garageuppfarten och det blåser och barn spelar fotboll på planen bredvid så hör jag ingenting.
Det är tyst.
Katterna kommer och jamar vid mina fötter och en reklamutdelare smäller i brevlådan,
men jag hör ingenting,
det är tyst - som bomull i öronen.
Farfars bil backar ut och far iväg, ivriga händer vinkar bakom rutan.
Jag vinkar tillbaka och viskar "ta hand om varann".

Det är NU jag ska springa in och sätta på stereon på högsta volym,
hälla upp ett glas vin och göra fotbad,
frossa i den gömda smågodispåsen och snacka i telefonen utan att någon stör.
Det är nu jag borde köra en stortvätt och klippa gräset och sortera garderoberna ...
Men jag blir som handlingsförlamad.
Tar en bit hårt bröd och lite vatten,
sätter mig vid datorn och gör ingenting.
Tittar ut genom fönstret och känner mig ensam.
En förlamande trötthet har smugit sig på och fötterna känns som bly - jag kommer sitta på den här stickiga fula kontorsstolen i fyra dagar.
OM ingen kommer och hoppar upp framför mig och skriker;
BRYT!
OMTAGNING!!
Upp och aktivera dig!
...och det är ju mindre troligt.

Fridens.