skynda skynda

Just nu har jag så övermänskligt mycket att göra.
Jag hinner knappt simma upp till ytan, kippa efter andan och ta lite luft igen...
Någonstans i min hjärna måste jag sortera upp allt jobb och bestämma mig för vad jag ska börja med, som det är nu så har jag panik och hoppar hit och dit.
Den kund som ringer och "skyndar på",
hans papper tar jag.
Det är ju bara så att det ringer kunder hela tiden - så strukturen är som en pingpong-match.
Nackdelen är bara att jag står på båda sidorna och hinner inte ta emot bollen...
Att ha kontoret hemma innebär också att alla hemmasysslor står och stirrar på en,
tvättmaskinen i källaren vrålar desperat om att bli tömd och disken på diskbänken ser jag där nere i köket om jag lutar mig lite åt höger.
Och idag måste räkningarna betalas.
Men har jag klarat mig så här länge utan att klappa ihop så skall det väl gå ett tag till.
Det är bara det att barnen blir lidande.
Jag är aldrig närvarande - mentalt.
Vi dukade upp middagen på balkongen igår, jättemysigt med kvällssol och sjöutsikt.
Kunde varit en av sommarens varmaste minnen när vi satt där tillsammans,
men jag känner hela tiden pulsen dunka i tinningen...
skynda skynda
mamma måste jobba
jobb jobb
stress stress

och nu måste jag sluta för det här har jag inte alls tid med.