mötet

Idag satt jag i bilen tillsammans med den man jag levt med i femton år.
Han behövde skjuts från där jag var till dit jag skulle.
Tystnaden var inte behaglig och klumpen i min hals brände.
Vi kunde alltid tala med varandra om allt,
ingenting var tabu och hemligheter kom alltid fram tillslut...
Det var aldrig tyst.

- Bryr du dig om mig? frågade han när resan nästan var slut.

- Du finns inte längre för mig, sa jag och klumpen i halsen brände ännu mer.

- Det var väl inte bara dåligt vårt liv? sa han och tittade bort.

Jag svarade inte.
... och han gick utan att mer blev sagt.


Den människa jag kände så väl som min egen själ,
som jag såg igenom på en millisekund.
Han som var min bästa vän...
försvann någonstans på vägen.


Gick vilse - och kom aldrig hem igen.