2005

Snart är det en ny sommar igen.
Nu har man kommit så långt i livet att man varje år tänker tillbaka på somrarna som varit...
Man har en ryggsäck full av minnen och kan sitta och plocka fram gobitarna,
skratta
och gråta av skratt
och gråta av saknad...
Jag plockar och sorterar och det känns som att ingenting kan bli bättre än sommaren 2005,
nu räknas det liksom ner.
Hoppas jag har fel,
men den sommaren var så fullständigt perfekt och kul och full av sol och roliga resor...
Lilltjejen fyllde ett år, vi var vänner nästan hela sommaren.
Vi var på en fantastisk resa till Kreta och bodde på världens finaste hotell... hann åka en sväng upp till släkten i norr...var ute med båten..
Den sommaren var ljus, och som jag sa
en sorts nertrappning.
Det är klart att efterföljande somrar har varit fantastiska och roliga på alla sätt och vis,
men det var någonting speciellt med just 2005

Ikväll är det 2009
Jag är ensam i det fina vädret,
gillar inte det riktigt.
Har inte alls vant mig vid att vara utan barnen då och då - det var ju alltid vi.
Så självklart att jag alltid skulle vara den som hade full koll
och framför allt bäst koll!
Hönsmamma som man är.
Sitter med telefonen i fickan,
kollar då och då att den är ok - den är så tyst.
Alla har fullt upp med grillning, familjen och middagsgäster.
Det är väl klart att de inte har tid att ringa en lördagkväll.

Nu tycker jag så där synd om mig själv igen,
ska sluta med det.

Kreta sommar 2005