Festivalminnen

För precis ett år sedan var det final i MELODIFESTIVALEN 2008.
Jag och min man var hos våra bästa vänner,
vi åt tacos (=svenssonmys)
drack vin
mös
MIN MAN och jag satt brevid varandra och en artist sjön så fint,
min man såg på mig och sa att "detta är VÅR låt, jag ÄLSKAR DIG"
...
...
några veckor senare lämnade han mig FÖR EN ANNAN KVINNA
...
Hela våren lyssnade jag på melodifestivallåten och grät floder...
analyserade varje ord i sången och var bitter på livet och hur det skoningslöst sviker och utmanar - och kräver en att vara stark fast man inte kan.
Fortfarande mår jag dåligt när den spelas på "Lugna Favoriter"
VÅR låt som bara försvann och dissades utan förklaring eller förlåt.

Ni förstår vad som komma skall?
...
Jag diggar såklart Caroline af Ugglas.
...
SNÄLLA SNÄLLA...
som framförs med sådan rå äkthet och kraft att man tappar andan.
Alla mina känslor och min sorg
desperation
Förakt för svagheten som faktisk drar det längsta strået,
fast man vill vara så stark.
Första tanken är så naket klockren;
SNÄLLA SNÄLLA
STANNA KVAR HOS MIG
FÖR JAG BEHÖVER JU DIG ...

Det har tagit ett år att förstå att jag klarar mig själv och faktiskt kan utvecklas i min ensamhet.
Jag bli en bättre människa utan honom.
Förstår att JAG inte gjort fel, att JAG gett och gett och faktiskt inte fått någonting tillbaka.
Ensam och stark.

Sviken - men med framtidstro.