vaäredär?

Jag och mellandotterna var på bibblan idag.
Lånade "Anne på Grönkulla" åt äldsta tjejen (vet inte riktigt om hon uppskattade min omtanke...)
- Va? vaäredär???)
- Åh det är den bästa bok jag visste när jag var liten gumman; "Anne på Grönkulla"! Den är sååå bra. Jag minns ...
- Jag är inte liten mamma, jag är tretton!!
- ja,...jag kanske var 13
- Aaa lite nördigare 13 åring va???
- ?
- Ja, kanske. Jag lekte nog med barbie fortfarande om jag minns rätt.
MEN
Det gjorde man på 80-talet. Man behövde inte bli stor så fort som idag.

Usch usch usch vad jobbigt det är att barnen blir stora.
Blä vad jobbigt att behöva släppa taget
Fy jag vill ju låsa in dom tryggt och slänga nyckeln några år...

Det var ju NYSS man själv var 13.
Gick i 7B, och sminkade sig med mammas kastanjevatten (= rejäl nyans-skarv vid halsen), hade grön ögonskugga men ingen mascara, gröna VIK-träningsbrallor instoppade med vita tubsockar och vita ADIDAS.
Man var kär i Peter S och gick på disco på "gårn" och var panelhöna.
Lyssnade på "Tracks" och spelade in de låtar man gillade genom att hålla sin gamla kassettbandspelare mot radions högtalare!
Det du min lilla 13-åring som sitter här med rosa ipod eller vad det nu heter,
det var tider det!
Mitt i favoritlåten kunde man höra;
"maten är klar! Kom å ät!"
eller
"dämpa musiken! vad gör du"

... men det struntade man i, satt med örat mot sin lilla spelare och lyssnade,
sållade bort det oväsentliga.

Det kanske man skulle göra lite oftare, sålla, så mådde man kanske bättre.