Det syns inte men det känns.
Jag fryser alltid om fötterna.
Nu menar jag alltid, konstant, always ... mer eller mindre.
Såhär i vintertider är det inte så underligt,
det är ju kallt ute.
Lätt att skratta åt men jag menar allvar - det är ett stort problem!
Jag var på gymet och sprang på bandet här i veckan,
fick upp puls,
sprang en kvart gick fem minuter och sprang sedan en kvart igen...
Ganska svettigt faktiskt.
Hade glömt deo också så jag stank svett.
dump dump...dump dump...dump dump...
tre kilometer...fyra kilometer...dump dump...dump dump...
Tänk om de runtomkring visste,
att hon den där svettlollan på bandet därborta,
som är knallröd i fejan och har ringar under armarna...
hon..
fryser om fötterna!!!
Sjukt!
Jag hade faktiskt svårt att stampa ner högerfoten ordentligt för det kändes som den var av is och skulle gå av. Alldeles bortdomnad.
Jag förfrös mina fötter en gång för länge sedan.
Jag tror jag var 11 och ute på skoterfärd i många minusgrader.
Skotern gick sönder ganska långt hemifrån,
och innan pappa hade mekat klart och fått igång den igen så var mina fötter av is.
(var nog ganska udda redan då för det jag minns är inte hur ont det gjorde
utan att min overall var beige med orangeröda utsvängda ben,
och att jag hade ett rött lackskärp i midjan...)
Såg att de startar en ny serie inom kort,
"Diagnos okänd" tror jag den skulle heta.
Undrar om de skulle hitta någon diagnos på mig, intressant...
Jag har opererat mina fötter för ett tag sedan, hallux valgus hette det jag hade.
Se före:
... och efter, lite svullen:
Mina frusna fötter kanske beror på detta,
fast trots att knölarna är borta idag så fryser jag - så nå´t fel har jag ju.
Nog om det.
Varken kul el intressant,
... men konstigt.
Slutord för i kväll:
- När vi är änglar kan du hålla mig i handen då? För jag vågar inte vara ensam...
Så sa min söta lilla 4-åring till mig innan hon somnade.
Snyft,
hoppas det dröjer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar