Senaste tiden så har jag nästan inte orkat upp ur sängen på morgonen, tröttheten har hållt i sig hela dagen och det känns nästan som att jag inte har någon ork och kraft kvar längre ibland. Jag är så obeskrivligt trött på allt just nu, skulle bara vilja lägga mig och somna i min varma mjuka säng och vakna till fågelkvitter och humlesurr i vår när någon annan har fixat och trixat och ordnat allt jobbigt som skall ordnas ...
Men igår morse vaknade jag redan klockan 05:20 och kunde inte somna om. Jag tände massa ljus och en eld i öppna spisen eftersom det var så kallt, en kopp kaffe och julklappsboken gjorde mig sällskap. Så kommer plötsligt lilltjejen lufsande, morgonyr och varmrufsig i rutig pyamas. Hon kryper ner i fåtöljen med mig och vi samsas om filt och plats.
Hon somnar om och vi sitter så, länge.
Det ljusnar, skuggorna försvinner och jag tänker på att det här ögonblicket kommer aldrig tillbaka. Den här januaridagen när hon är fyra år, lite snorig, lite ketchup kvar på kinden och röda tånaglar på lillfoten.
Min goa mysiga glada lilla unge vad jag älskar dig ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar