Lapptrötthet

Jag har framför mig ett skrivbord fyllt av miljoner små lappar.
Det är nämligen så att när jag skall komma ihåg någonting så skriver jag det på en lapp (eller gammalt kvitto/tuggummipapper/kuvert...) och slänger ner det i väskan.
För - hör här vad jag kommit på - då behöver man inte ha en otymplig almanacka med sig överallt. Fiffigt va?

Eller inte.
Nu sitter jag som sagt här och funderar över varför man ofta har bråttom och slarvar när man skriver lappar, eller varför man skriver med läppstift som smetas ut, eller varför man bara skriver "MS kväg 9"...på en faktura från Kraft&Kultur.
Har jag MS? Är köksväggen 9 kvm? Väger K 9 kg, eller var det massa kor på vägen klockan 9,
och varför skulle jag komma ihåg det?

Jag skall som sagt sammanställa dessa lappar, fylla i viktiga datum, ringa samtal osv
Men när jag ser på almanackan så blir jag galet orkeslös.
Och när jag ser på högen av lappar får jag lust att bränna upp dem,
en brasa full av krav. Jag tror det skulle brinna utav bara h...ete!

Ett riktigt trist ögonblick i någon av förortens alla idrottshallar har jag på en sporttidning från sportmässan skrivit en dikt som känns aktuell och viktig (och så vet ni andra föräldrar nu vad jag gör när jag sitter och skriver och ser koncentrerad ut. Jag skapar - så stör mig inte):

"Nu är träningstimmen all
nästa börjar klockan sju
i en annan hall"

Jag somnade precis framför skärmen.
Om det var dikten som var usel eller knoppen som inte orkade mer idag, låter jag vara osagt.
Men nu somnar jag igen.